[vc_row type=”in_container” scene_position=”center” text_color=”dark” text_align=”left” overlay_strength=”0.3″][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][vc_column_text]
Bergmanveckan på Fårö möter filmpedagogiken
Sedan år 2004 arrangeras årligen en Bergmanvecka på Fårö, dagarna efter midsommarhelgen.
Gäster och besökare från hela världen samlas runt seminarier och föreläsningar som fördjupar kunskaper om en av vår tids kanske mest uppskattade filmskapare. Veckan bjuder på möten med både nationella och internationella filmskapare, författare, musiker, dansare, ”Bergmankännare” och personer som arbetat med Bergman och, eller, inspirerats av hans filmer.
Årets Bergmanvecka hade fokus på filmen ”Persona” från 1966 som också var veckans invigningsfilm. Filmen belystes under veckan utifrån flera aspekter som seminarier om mytologiska och feministiska teman i filmen m.m.
”Tunga ämnen” långt från FOMPs agenda, kanske du med all rätt tänker. Men Bergmanveckan har också från start haft ett uppdrag att lyfta filmens uttryckskraft för barn och unga. Bergmancentret har en väl utrustad verkstad där både barn, unga och vuxna kan laborera med olika gestaltande övningar som animation, dockteater, målning och improvisationer.
[/vc_column_text][/vc_column][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][image_with_animation image_url=”4836″ alignment=”” animation=”Fade In”][/vc_column][/vc_row][vc_row type=”in_container” scene_position=”center” text_color=”dark” text_align=”left” overlay_strength=”0.3″][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][image_with_animation image_url=”4835″ alignment=”” animation=”Fade In”][/vc_column][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][vc_column_text]
Unga filmskapare från hela landet erbjuds under Bergmanveckan workshops inom en masterclass som i år leddes av den ryske filmaren Aleksandr Sokurov.
I år prövades även ett särskilt program kring barn och ungas filmskapande. En serie med tre programpunkter:
- Film på Gotland presenterade sitt projekt där unga tjejer gör film.
- Mina gymnasieelever, som är nyanlända flyktingar från Afghanistan, berättade om filmprojektet ”Krig och kärlek”
- En panel bestående av Linda Sternö från Akademi Valands barnfilmskola, Git Scheynius som är festivalchef för Stockholms filmfestival, Malena Jansson som arbetat med barn och ungdomsfilm och barns eget filmskapande inom Svenska Filminstitutet samt Erika Höghede tidigare biträdande studierektor vid Stockholms Dramatiska högskola, lyfte frågor runt betydelsen av barns och ungas egen produktion av film och media.
Till skillnad från Bergmanveckans övriga innehåll erbjöds dessa program utan kostnad. Ungdomar beskrev själva sitt filmskapande – och vuxenpubliken uppgick till knappa tiotalet personer. Min fråga är därför, filmälskare, Bergmanbeundrare, är ni inte intresserade av barns och ungas filmskapande? Har Bergmanpubliken en mer ”finkulturell ingång”?
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row][vc_row type=”in_container” scene_position=”center” text_color=”dark” text_align=”left” overlay_strength=”0.3″][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][vc_column_text]
Varför är det viktigt med barns filmande, frågade curator Jonas Beltrame-Linné den kvinnliga panelen.
Svaren känner vi alla inom FOMP genom vårt filmpedagogiska arbete:
Att barn och unga får uttrycka sig med film är vår skyldighet. Filmen är ett språk som är lika viktigt som tal och skrift. (Malena)
Barnen lär sig om världen genom kameran (Linda)
Förståelse och kontakt med det som barnen ser på duken (Git)
Filmskapande är stärkande för jaget (Git)
Linda berättade om projektet att främja barns och ungas filmskapande genom att de får legitimera sig för ett ”Filmborgarmärke” efter att ha gått igenom ett antal filmövningar.
Erika berättade om en förstudie till forskning om barns och ungas produktion av film och media med fokus på hur barnen/ungdomarna själva beskriver produktionsprocessen och vad den betytt för dem. Studien är gjord med ungdomar inom Botkyrkas mediecenter ”Fanzingo”.
[/vc_column_text][/vc_column][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][image_with_animation image_url=”4837″ alignment=”” animation=”Fade In”][/vc_column][/vc_row][vc_row type=”in_container” scene_position=”center” text_color=”dark” text_align=”left” overlay_strength=”0.3″][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][image_with_animation image_url=”4838″ alignment=”” animation=”Fade In”][/vc_column][vc_column column_padding=”no-extra-padding” column_padding_position=”all” background_color_opacity=”1″ background_hover_color_opacity=”1″ width=”1/2″][vc_column_text]
Viktiga reflektioner som alltför många av Bergmanveckans besökare missade.
Men hör filmpedagogiken hemma på en Bergmanvecka över huvud taget? Jag låter frågan vara obesvarad och avslutar hellre med att landa i vad Bergman själv kan lära oss om vikten av barns skapande utifrån hans egna erfarenheter som han beskriver ofta, bland annat i sin första självbiografi, ”Laterna Magika”, som gavs ut 1987. Bergman lyfter fram betydelsen av tidig tillgång till verktygen- modellteatern och den enkla filmprojektorn (en laterna magika) som han fick som presenter under sin barndom Laterna Magikan fick han förvisso byta till sig genom att skänka hela sin tennsoldatarmé till sin bror, som var den som egentligen fick den hett efterlängtade julklappen. Han nämner också viktiga ”pedagogiska ögonblick” som fick betydelse för hans kommande konstnärsskap. En faster lät honom leka med figurerna till en sällsam skuggteater som fanns i hennes ägo. En annan släkting gick gärna med gossen Ingmar på biograf för att se på ett brett sortiment av filmer. Intressant nog ackompanjerades filmupplevelsen av damens gnisslande med pam-puscherna då lite mer uppseendeväckande passager uppenbarade sig på duken, som kanske innerliga kyssar.
Han kom senare att viga sitt liv åt just det egna skapandet, vilket kan beskrivas som en fast orubblig tro på kreativitet under ett intensivt film – och teaterskapande som hanterades som ett seriöst hantverk som kräver många arbetstimmar.
I detta, kära Bergmanvänner, finns hos oss inom FOMP en lika stark tilltro till vår tids barn och ungas förmåga, deras kreativitet, behov och absoluta rättighet till ett eget skapande – en egen röst.
Monika Wigren
Orföranden, FOMP
Burs, Gotland
24 juli 2016
[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]